I marginalen på platsens sidor, Rättviks Konsthall, 13 juni - 6 september
<<< back

CECILIA DARLE och KRISTINA BENGTH

I utställningen I marginalen på platsens sidor visas verk som undersöker platser och rum. Från fiktionens rum i litteratur, dröm eller minne till själva konsthallen – den rymd som i utställningen hyser ett flertal tillfälliga, mer eller mindre verkliga platser under sitt tak.

Har du någonsin märkt att handlingen i en litterär text ofta placeras i ett bestämt rum
som du som läsare formar till ett annat? Det kanske är först när vi lyfter blicken från texten som vi blir medvetna om det?

Kan ett sådant rum ges fysisk form? Den frågan inledde vårt samarbete och utmynnade i en utställning vid namn Är där här 2014 på Id:i galleri i Stockholm. Ett rum som vi båda mindes väl är ett sovrum i Marguerite Duras roman Älskaren där en sexuell förbindelse utspelar sig mellan huvudpersonen; en fransk femtonårig flicka, och en kinesisk affärsman, på 30-talet i den dåvarande franska kolonin Indokina. Trots att rummet bara är beskrivet med några få rader upplevde vi att vi kände det väl. Men hur gestaltar sig det här rummet för andra och kan det ihågkomna rummet förflyttas till ett utställningsrum? Kan där vara här? Vi bjöd in varsin konstnär att gestalta rummet i Duras roman. Men vi avslöjade inte för varandra vem vi hade bjudit in. De inbjudna konstnärerna fick föra inbjudan vidare utan att avslöja till vem. Sammantaget blev vi en grupp om sex konstnärer som bara fragmentariskt kände till gruppens sammansättning. Fram tills installeringen av utställningen kände vi varken till varandra eller varandras verk. Kanske var hemlighetsmakeriet och den visklek vi startat influerat av de hemliga möten som tilldrog sig i det litterära rummet vi förhöll oss till.

I utställningen I marginalen på platsens sidor visar vi våra bidrag från Är där här såväl som andra arbeten som undersöker platser som framträder under läsningen av litterära texter. Andra verk uppmärksammar marginaliserade sidor av en plats eller en berättelse.
Jag, Kristina Bength, presenterar ett samarbete mellan mig och konstnären Maria Nordin där vi målar i varandras målningar utifrån Ulla Isakssons bok De två saliga. En roman som handlar om en psykiatriker som tittar tillbaka på ett fall av Folie á Deux- tvåsamhetens galenskap. Parallellt med att psykiatrikern läser brev av Folie á Deux-paret Sune och Viveka Burman, och journalanteckningar om dem, läser han sin döda frus dagbok – och upptäcker att han och sin fru led av samma diagnos som fallet Burman. I De två saliga vänder sig den kliniska blicken mot sig självt och Ulla Isaksson löser upp dikotomier som sjukt och friskt och normalt och onormalt. Jag och Maria Nordin tyckte De två saliga passade bra som utgångspunkt för att själva starta ett slags brev- och måleriväxling där vi försökte upplösa våra subjektiva uttryck till ett. Medan två akvarellmålningar bytte adress mellan våra ateljéer förde vi "journal" över våra upptäckter och beteenden, vilket utmynnade i trycksaken Tudelad Kapitel 1 (2014), som finns att läsa i utställningen. 
I marginalen på platsens sidor skulle vad gäller mitt bidrag närmare kunna beskrivas som Sidor av sinnessjukhuset som marginaliserats. I utställningen visar jag även Att dölja för att låta det dolda synas (2013) som består av fem stora akvareller liggandes på stålsängar. Målningarnas fotografiska förlagor är ett slags porträtt där jag agerat inför kameran för att försöka leva sig in en belägenhet och en fotografisk genre som sysselsatt mig i olika verk sedan 2008: hysterikan som objekt för de klinisk-fotografiska studier som under senare hälften av 1800-talet utfördes vid sinnessjukhuset La Salpêtrière i Paris, under ledning av den omtalade professor Jean-Martin Charcot. Dessa fotografier, som påträngande granskar kvinnorna i sjukhussängarna och registrerar deras förvridna miner eller håglösa gestik, tjänade som redskap för att diagnosticera olika grader av hysteri och epilepsi. Samtidigt rör det sig om spekulativa bilder med en hög grad av iscensättning där kameran ofta bokstavligen befinner sig i sängen och där kvinnornas positioner är arrangerade. På sinnessjukhuset var patienternas plats ytterst marginaliserad, begränsningar som dessa fotografiers närgångna undersökningar driver till det yttersta: sängen, den sista utposten för patienternas privatsfär, är inte fredad; deras kroppar är objekt som ska granskas, arrangeras och bestämmas; de är liv som ständigt uppvisar tecken på sjukdomar, avvikelser och brister. Hur kan man som konstnär förhålla sig till dessa våldsamma bilder och till den institutionella plats som skapade dem? I Att dölja för att låta det dolda synas ägeren vändning bort från det klinisk-medicinska fotografiet rum, ett försök att leva sig in i den utsattes position.

Jag, Cecilia Darle, laborerar med rum i rummet. Här i konsthallens rum kan jag med full frihet placera in andra erinrade platser, såväl upplevda som sådana jag fastnat vid i litteratur eller media. Konsthallens rent fysiska miljö blir också en ankarpunkt i vilken en tredimensionell teckning tar sig ut i rummet. Teckningen består av föremål som på olika sätt kan länkas samman till en slags berättelse.  Konsthallen finns även med i en målning och får här härbärgera andra platser. 

Mitt bland dessa helt fysiska objekt - kopp, målning, kex- försöker jag även hitta uttryck för minnets efemära och tillfälliga bilder. Jag vill översätta just den såpbubblelika känslan man kan ha inför något man just trott sig se men som kanske inte riktigt finns. Ljusprojektionerna
och teckningarna kan utgöra exempel på detta.

 

Det finns en dörr som leder ut i trädgården, blandteknik,
Cecilia Darle,
2015.

 




Press
Maria Backman, "Fiktiva rum i Rättviks Konsthall", Dalarnas Tidningar, 19 juni 2015

Att dölja för att låta det dolda synas, akvarell och stålsängar,
Kristina Bength,
2012.

 


 

 

Förlopp och förbindelse,
blandteknik,
Cecilia Darle,
2012

Här snarare än där, ensamma i mängden, ännu aldrig ensamma för sig själva, alltid ensamma i mängden,
akvarell,
Kristina Bength,
2014.

Tudelad Kapitel 1,
faksimil av publikation,
Maria Nordin och Kristina Bength,
2014.

Täcka gången,
akvarell,
Maria Nordin och Kristina Bength,
2014.

Press
Rikard Ekholm, "Måleri som ett sätt att tänka", Dagens Nyheter, 27 oktober 2014
Som här, som där,
akryl,
Cecilia Darle,
2015.

 

Dag, dagarna,
fotografi,
Cecilia Darle,
2012-2015.